Jaha, då var det dags igen. Att packa kilovis med prylar inför några dagars grottutforskande i fjällen alltså.
Den här gången med litet hårdare krav på att hålla nere vikten på packningen så gott det går.
Historien började väl egentligen ganska snart efter fjolårets Fjällmöte, ett arrangemang genomfört av Sveriges Speleologförbund, då vi höll till på höjderna norr om Torne träsk.
Vi hittade en del intressanta smågrottor, men inget riktigt stort. De kalklager som finns på den svenska sidan gränsen fortsätter dock norrut och in i Norge, och därför blev några i gänget intresserade av att komma tillbaka och leta vidare på norskt område.
I och med att en grottutforskarövning kräver en del utrustning utöver vanliga fjällvandrarprylar så planerade vi att även i år lyfta ut så mycket prylar som möjligt med hjälp av helikopter och in till platsen för baslägret i Norge.
Detta är normalt inga problem - så länge man har inhämtat markägarens tillstånd så brukar ett landningstillstånd från den norska luftfartsmyndigheten vara en formsak, även om det kostar några kronor.
Redan tidigt i våras tog jag reda på att området ägs av den norska staten, och då brukar det inte vara några problem att tälta några dagar på samma plats. Med den kunskapen så lade vi frågan om landningstillstånd att vila ett tag.
I början av juli blev det dock dags att få ett mer formellt klartecken från Statskog i Norge så att vi därefter kunde begära vårt landningstillstånd.
Nu började det krångla mer än väntat.
I svaret från Statskog framgick det att området kring Sördalen i Norge sedan februari 2011 ingår i den nybildade Rohkunborri nationalpark. Det var en nyhet vi totalt hade missat i planeringen.
Enligt bestämmelserna för nationalparken råder det numera förbud mot luftfart lägre än 300 meter och därmed inte är det tillåtet att landa utan särskilt tillstånd. Att ha ett basläger på den plats vi tänkt oss gick däremot bra.
Nästa steg blev alltså att söka dispens från flygförbudet hos Miljövernavdelningen vid Troms Fylkesmannakontor. Efter en knapp vecka kom svaret: Avslag!
Även om beslutet inte blev det vi önskade så måste jag ändå vara nöjd med den snabba handläggningen hos de norska myndigheterna, trots att det var mitt i semesterperioden. Vi fick i alla fall litet tid över till att ändra våra planer.
Så nu får vi vackert landa helikoptern strax söder om riksgränsen och transportera utrustningen till fots de återstående kilometrarna. Helikopterns kapacitet medger att tre personer och merparten av packningen kan lyftas ut på fjället, men inte mer än i genomsnitt 43 kg per person. Tre av oss vandrar ut längs Nordkalottleden via Pålnostugan och upp på fjället.
I bilden nedan ligger det mesta upplagt för avprickning och packning:
Grottutrustning (rep, bultar, borrmaskin, hjälm lyse, klätterprylar, mm), 19 kg
Diverse elektronik (kameror, lasermätare, mm), 3 kg
Kläder, sovprylar, tält, kök mat mm, 33 kg
Tur att Elin har en lätt packning, tillsammans har vi inte mer än cirka 70 kilo.
Det blir ändå till att gå två vändor mellan helikopterlandningsplatsen och baslägret, så jag vet vad jag kommer att syssla med på onsdag kväll nästa vecka...
/tobbe
