Grodor

Grodor, ja...

Sådana har jag åstadkommit själv genom åren, sagt eller gjort korkade saker utan att ha tänkt mig för.

Men temat denna gång är litet annorlunda.

Väg 506, 'skogsvägen' mellan Gävle och Hedesunda håller på att rustas upp. Det innebär att vägen grävs ur och återfylls med stenkross som gör att vägen bättre står emot tjäle och tung trafik, samtidigt som den breddas något.

På ett ställe så bygger man dessutom ett slags låga betongmurar på ömse sidor om vägen, och jag har under någon månad undrat över anledningen till det. Är det stödmurar för att slippa fylla ut för mycket och få en alltför bred vägbank, eller är det för att underlätta avrinning från våtmarken på ena sidan vägen.

Tidigare i veckan fick jag en förklaring av jobbarkompisen Bengt som ibland tar samma buss som jag.

De bygger en passage för grodor!

Den halvmeterhöga betongkanten vid sidorna av vägen ska tydligen leda grodorna till ett par betongrör under vägen och hindra dem från att ta sig upp på vägbanan och där bli överkörda. Tänka sig...

Grodpassage

Det påminner om en annan episod från i mitten av 1990-talet då jag var värd för 20 ryska besökare som var i Gävle på utbildning.

Jag hade följt med bussen till Arlanda för att hämta upp dem där, och på vägen hem frågade en av ryssarna varför vägen var inhägnad på långa sträckor. Var det förbjudet område i omgivningarna eller...?

Jag förklarade att det var viltstängsel och avsett för att hålla djuren från vägbanan och att det på så sätt blev säkrare för både djur och bilister.

Ryssen glodde på mig och undrade om vi svenskar var riktigt kloka. Undrar vad han hade sagt om en passage för grodor?

Vår!

Idag var det vår på riktigt; sol, kring 15 grader och svag vind. Perfekt väder för årets första längre cykeltur. I höstas körde jag en femmilatur där jag tog totalslut efter tre. Idag var jag var litet nyfiken på vad vinterns envisa knallande haft för effekt på cykelmusklerna.

Det blev en bra start på säsongen, totalt c:a 10 mil utan genomklappning.

Turen gick hemifrån och bort till gruvan i Torsåker igen. Det finns mycket gruvhål registrerade i Riksantikvariets databaser (Fornsök) och några kanske skulle passa för litet klättring. Det ställe där vi klättrade förra helgen förtjänade en bild.

Klicka på bilden för att se den i ännu större version.

Det ser inte så märkvärdigt ut på bilden, men det är alltså 50 meter från den högra kanten ner till botten. Vad vi missat vid tidigare besök var att några meter åt NV från den plats där bilden är tagen ligger ytterligare ett brådjupt gruvhål. Det är betydligt trängre men tycks vara lika djupt som det större schaktet.

Dit måste vi ta oss ner nån gång!

Stollgruvan

Jag har träningsvärk. Både ben och armar fick jobba litet för mycket igår, främst på grund av dålig teknik i att klättra på ett singelrep.

Vi var nämligen och klättrade i gruvan på Storberget igen, den här gången riggade vi repet från andra sidan av gruvschaktet jämfört med för en månad sedan. Det innebar att stora delar av firning/klättring skedde med frihäng.

Nja, resten var kanske att räkna som frihäng det också. I och med att schaktet lutar så kom lodlinjen från toppen på repet att hamna ungefär 2/3-delar ner i schaktet. I och med snösmältning och vattendropp från ovan så var den nedre delen täckt av en snorhal iskaka som bara ställde till det.

Armarna fick jobba onödigt mycket.

Äh, varför berätta i ord när det finns en film?

AdLibris

I ett tidigare inlägg berättade jag om cirkusen kring en beställning av hjälmfäste för pannlampa från Inglesport. Då ville leverantören betala mig 26 GBP via PayPal, för en vara som jag beställt från dem. Det blev litet snurrigt innan det redde ut sig.

Till saken hör att beställningen till en början sögs upp i ett svart Internet-hål utan att lämna något tecken efter sig att den tagits emot av Inglesport. I förvirringen innan jag fick bekräftat att de verkligen fått min beställning så beställde jag samma vara från en annan leverantör för att vara säker på att åtminstone någon skulle kunna leverera.

Idag kom en avi för ett postförskott på 30 kronor från AdLibris. Ännu mer förvirring från min sida då jag mig veterligen inte beställt något därifrån nyligen. Och vem skickar ett postförskott på 30 kronor, det täcker ju bara portot?

Nåväl, jag åkte ner till ICA i Hedesunda och 'köpte ut' mitt paket och rev nyfiken upp det direkt jag kommit ut i bilen igen. Där låg ännu ett paket med samma sorts hjälmfäste som jag beställt och fått från Inglesport!

Så nu har jag så att jag kan montera pannlampa på två hjälmar, men det är egentligen inte fel då jag kan skaffa en hjälm till och ge den till äldsta dottern som är litet nyfiken på grottkrypande. En extra pannlampa har jag redan.

Men tänk att det kan gå så mycket troll i en pryl som består av två enkla plastbitar. Den förste leverantören vill ge mig betalt för att ta emot en vara, den andra leverantören skickar via AdLibris som ombud samma moj till enbart portokostnaden. Jag kanske skulle beställa fler hjälmfästen från olika håll och se om jag kan göra en rejäl vinst på det hela?

:-)

Uppdatering 2011-04-06: Jag mejlade addnature.com och berättade att de inte tagit betalt mer än en krona för varan. De blev glada och skickar en faktura på 239 kronor. Ibland är det billigt att skaffa ett rent samvete.

Till minne av Helge

Sent i höstas gick en orienterarprofil bort vid en ålder av 87 år. Som aktiv tillhörde Helge Hellström den svenska eliten i orientering på 1950-talet, men Helge fortsatte hela sitt liv med orientering så länge kroppen orkade, både som aktiv och som kartitare/banläggare.

Våren 2005 fick jag Helge på film av en ren händelse då han passerade en kontroll på Gävle OK:s orienteringstävling det året. Jag lär aldrig få uppleva en liknande historia utspelas helt oregisserad framför mig.

Jag har tidigare visat filmklippet i begränsade kretsar och vet inte om Helge visste om dess existens, även om jag misstänker att han gjorde det.

På Gävle OK:s tävling på våren 2008 dök Helge upp, men den här gången stödd på kryckor. Jag tror inte han deltog i tävlingen det året, men han kunde ändå inte hålla sig borta. När han kom så såg jag att han tog sikte på mig och stegade fram, varefter följande monolog utspelade sig (fritt ur minnet):

- Det är du som är kartritar'n va? Då ska du veta att man....<lång harang av synpunkter på kartan>
- Sen har du varit med och lagt banorna, eller hur? Då tycker jag att du.... <ännu längre harang med synpunkter på banläggningen>.

Helge tystnade några sekunder, lade huvet på sned och plirade lurigt på mig. Sen sade han:

- Men du är ju förstås bara nybörjare du!

Nog hade Helge sett filmklippet. Nu fick han ge igen! :-)

Jag tycker själv att filmsekvensen inte på något sätt gör narr av Helge, utan ser den mer som ett bevis på osedvanlig vilja och envishet, trots att kroppen inte riktigt vill vara med på det Helge bestämt sig för att genomföra.

Mitt sätt att hedra Helge är att lägga ut filmen för åtkomst på YouTube. Vila i frid.