Kenya

Jag höll en presentation idag för en grupp Kenyaner på besök i Gävle. De kommer alla från från en organisation som till delar motsvarar vad Lantmäteriet pysslar med och är här på en veckas studieresa. Temat för min presentation var "Standardiserad PC-miljö" vilket låter skittråkigt, men tack vare kenyanerna blev det en givande övning också för mig.

Som avslutning på presentationen förärades jag ett litet minne i form av ett souvenirarmband med "Kenya" skrivet i något slags pärlbroderi. Som motprestation fick tjejen som gav mig armbandet en kram som tack (till hennes kollegors stora jubel).


Så nu har jag eventuellt fyra anledningar till att någon gång framöver resa till Kenya.

För det första så har jag (halvt på skämt) blivit tillfrågad om jag vill resa ner och stötta i deras arbeta att åstadkomma en mer lättadministrerad PC-miljö.

För det andra så är jag utlovad att smaka Kenyanskt kaffe tillagat på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare(?)

För det tredje så tycks det finnas grottor att besöka också vilket ju ger en extra krydda till ett besök.

För det fjärde förklarade chefen för delegationen (på skämt?) att tjejen som gav mig armbandet  är ogift och gärna vill stanna i Sverige. Man kanske skulle förvissa sig om det ligger något allvar i det?

:-)

Korallgrottan igen

Kratern

Föregående helg blev en långhelg med mycket grottkrypande. Vi var ett gäng SSF:are (Sveriges Speleolog Förbund) från olika håll av landet som tog oss till Ankarvattnet i nordligaste Jämtland. Några kilometer in i skogen från sjön Ankarvattnet ligger Sveriges längsta grotta - Korallgrottan, som har flera möjliga fortsättningar som kan göra den ännu längre, och den var målet för resan.

Själv led jag något av följderna av den influensa jag drog på mig vid ett gruvbesök knappt två veckor tidigare, så jag orkade väl inte riktigt vara så aktiv som jag hoppats. Kondisen var/är inte riktigt på topp och en envis hosta hängde fortfarande kvar.

2012-03-07

Vi var tre grottisar som tog oss upp redan på onsdagkvällen. Efter att ha startat från Gävle vid 14-tiden så kom vi strax innan midnatt fram till parkeringsplatsen där leden upp till grottan börjar. Det är knappt 4 kilometer att ta sig genom terrängen till den raststuga som ligger strax intill en av ingångarna till grottan. Det märktes redan på skidturen att det skulle bli några jobbiga dagar.

Vi hade tack och lov god hjälp av det skoterspår som naturbevakaren Håkan hade dragit upp dagen innan. Nog för att vi skulle hittat ändå då stigen är markerad med ledkryss, men det var rätt skönt att slippa spåra i den djupa snön. Jag tror att det bitvis var närmare två meters snödjup i sänkorna.

Efter att ha kommit fram, skottat oss ner(!) till dasset och installerat oss i stugan hade klockan hunnit bli en bra bit efter midnatt. Det är en alldeles speciell känsla att få eld i en vedkamin i en utkyld stuga och känna att värmen fyller rummet. Man somnar både fort och sött efter de preludierna.

2012-03-08

Det blev en ganska avslappnad morgon och vad jag minns kom vi nog inte ut ur stugan förrän vid 11-tiden. Vi hade en del utrustning som skulle bäras in till Stora Salen längst in i grottan - vinschar, borrmaskin, kofot, mm. Anledningen till det var att vi tänkte förbereda den undersökning som var planerad i förväg av Daniel och Yuri - att se om det gick att ta sig vidare ned längs den bäck som rinner genom Stora Salen.

Just det "projektet" var också en av anledningarna till val av tid - vintertid är ju vattenflödena i grottan väsentligt lägre än på sommaren. Så här såg det t.ex. ut när vi besökte grottan i slutet av september.

Mer vatten...

Hursomhelst så lämnde vi utrustningen på plats och passade på att undersöka olika intressanta delar av grottan. Andreas och Niklas försvann upp i ett blött hål för att kika litet. Jag borde ha listat ut att "litet" innebär allt mellan 10 minuter och ett par timmar, så efter en stunds väntande började jag dra mig mot grottans utgång för att få upp värmen i kroppen.

Det blev bara ett "felkryp" grottlabyrinten innan jag kom till Stora Gången där jag mötte Kalle och Peter som precis tagit sig in i grottan. De hade tagit sig med tåg från Stockholm till Östersund och och hyrbil därifrån och kommit fram till stugan strax efter att vi andra lämnat den.

Peters huvudsakliga syfte med grottbesöket var att fotografera och nu fick jag en föraning om vilken ambitionsnivå han hade med sitt fotande. På något obegripligt sätt hade han lyckats släpa in ett två meter långt skidfodral fullproppat med fotoprylar - kamerastativ, belysningsstativ, reflektorer, blixtar, ett flertal objektiv till kameran, mm.

Fodralet var till en början vitt med färgglada prickar och döptes redan från början till Korven. Jag hade mer eller mindre lovat att ställa upp som fotoassistent, vilket jag tyckte kunde vara en lagom ansträngande syssla med tanke på sviterna efter influensan. Korven ville annorlunda skulle det visa sig.

2012-03-09

Fredagens huvuduppgift blev alltså att tillsammans med Peter baxa Korven in till Stora Salen där Peter planerat att ta en panoramabild, och sen ta den tillbaka igen. I efterhand har jag mätt sträckan till 600 meter vilket kanske inte låter så märkvärdigt, men med tanke på att det bitvis är brant, trångt och nödvändigt att hålla ner huvudet för att inte knäcka någon stalaktit, så kändes sträckan betydligt längre. Det tog en dryg timme att komma fram till målet varpå Peter kunde börja rigga sin fotoutrustning.

Peter med Korven

Riggar stativ...

Det tog oss knappt två timmar att slutföra fotograferandet och vi hann ganska precis bli färdiga innan resten av gänget (Kalle, Niklas, Andreas) anslöt efter att ha undersökt en del grottgångar med tänkbara fortsättningar.

Nu blev det i stället dags att baxa block. Vattenflödet i bäcken är ju betydligt blygsammare på vintern, det gick faktiskt att se de enskilda blocken som ligger i botten på den grop där vattnet försvinner.

Andreas borrar för bult

På bilden är det Andreas som borrar för att kunna fästa en bult i kalkstensblocket för att senare kunna flytta på det med hjälp av en vinsch.

Vi flyttade ett par större stenblock med hjälp av vinschen och lyfte för hand undan de mindre för att frilägga det hål där vattnet försvinner. Nu blev det fint dukat för de som gillar blött och trångt, framför allt för Daniel och Yuri som så här dags var på väg i bil från Örebro respektive Umeå.

Dags att lyfta på ett block

Vi fick till ett någorlunda säkert hål bland blocken och kunde se att det eventuellt skulle gå att ta sig vidare.

Nu skulle ju Korven tillbaka närmare huvudingången också, men det flöt faktiskt bättre än väntat på vägen ut efter att vi gjort en liten modifiering med bäröglor i varje ände av åbäket.

2012-03-10

På småtimmarna drällde det in ytterligare tre grottisar i stugan, Yuri och Per från Umeå och Daniel från Örebro. De hade lyckats komma samtidigt till Strömsund och åkt gemensamt därifrån.

De hade spårat i nysnön i mörkret och tagit sig nästan ända fram när de började tveka om de var rätt eller inte. Lyckligtvis hade Yuri med sig en GPS-mottagare laddad med position för Kratern (grottans huvudingång) och det visade sig att det endast var några få meter kvar till stugan som ligger strax intill.

Efter några timmars sömn var det full fart i stugan vid 9-tiden. De flesta förberedde sig på ett riktigt maratonpass i grottan, och det fanns flera uppslag på vad som skulle vara intressant att undersöka, förutom sluket i Stora Salen.

Kalle har ju varit med länge och under flera år deltagit i kartering av grottan. I bagaget hade han med sig flera idéer om var man kunde förvänta sig att hitta nya okarterade gångar i grottan. Det fanns en hel del att göra för de flesta.

För egen del fick det räcka med ytterligare en tur in till Stora Salen för att fotografera litet på egen hand.

Yuri & Per

Niklas, Andreas & Daniel

På vägen ut blev det dessutom ett par bilder till, men så här dags var jag såpass mörbultad att det fick räcka med 4 timmar i grottan för den här dagen. Jag måste ha tryckt till mina revben ordentligt redan första dagen i grottan. (En vecka efteråt är bröstkorgen på höger sida fortfarande rejält öm.)

Inne i grottan fortsatte utforskningen av hålet i Stora Salen, som tyvärr visade sig leda in under en mängd rasbenägna block som ingen hade lust att börja riva i.

Andreas och Niklas hade dock bättre lycka och kunde med handkraft och sprängmedel gräva sig in i helt nya delar av grottan. Någon egentlig kartering gjordes inte, men antalet nya metrar uppskattades till knappa hundratalet.

Efter drygt 12 timmars grottande hade hade alla fått nog och kom vid 23-tiden drällande in i stugan, leriga och blöta. Särskilt tufft hade den nog varit för Per som gjorde sin första grottur någonsin. Kommentaren "Hade jag bara hittat själv hade jag varit ute efter halva tiden" säger väl en del?

Något lortig...

2012-03-11

Söndagen var städ- och resdag. Stugan gjordes ren, vedlårarna fylldes på och efterhand så tog sig ett antal nöjda grottisar med snöskor eller skidor ned till parkeringen där bilarna väntade. Resan hem till Gävle tog c:a 8 timmar, inklusive stopp för tankning och mat.

Fy fan vad mycket skitiga saker det fanns att ta hand om efteråt...