Vemod

Åren 2006-2008 lufsade jag runt i skogen utanför Hedesunda och rustade upp en äldre orienteringskarta. Arbetet kulminerade i en orienteringstävling med Gävle OK som arrangör och där jag fick vara delaktig i banläggningen.

Under vintern innan tävlingen så avverkade Korsnäs/Bergvik en stor fläck i mitten av kartan och i ett nafs försvann ett avsnitt som bitvis var rena sagoskogen. Tävlingen gick dock att genomföra ändå.

En av klubbkamraterna med kunskap om Korsnäs' avverkningsplaner i området förvarnade om att ett mindre område på kartan låg i plan för slutavverkning kring 2010-2012, men det var nästan väntat då det beståndet bestod av riktigt välvuxen skog.

På kartan fanns ett annat område som jag själv tyckte hörde till de roligare rent orienteringstekniskt; ett småkulligt moränområde med små höjder och gropar och med en tallskog som inte var äldre än att den planterats efter den stora stormen i området 1954.

I min enfald trodde jag att det området skulle få stå några år till i alla fall, och att det kanske skulle vara lönt att renovera kartan även söderut nedåt Östveda där jag känner en markägare som är villig att upplåta mark för ett målområde vid en tävling.

Under en promenad i vintras så fick jag klart för mig att den planerade avverkningen utökats till att också omfatta området med den förhållandevis unga tallskogen, vilken alltså inte fick stå i mer än c:a 55 år. När jag gick förbi platsen idag upptäckte jag, att när man ändå varit i farten, så hade man sopat rent rejält och skapat ett stort hygge på 50-100 hektar mitt i kartområdet.

Som en slags hånfull gest till förbipasserande så hade man snitslat av några små tofsar värdelös mark med markeringen "Naturvård" som undantagits från avverkning. Vad är det för slags naturvård egentligen?

Området är numera helt värdelöst ur orienteringssynpunkt.

Tillfälligheter återigen...

För mer än ett år sedan förundrades jag i ett blogginlägg hur rena tillfälligheter gör att man får kontakt med personer som varken sett eller hört på väldigt många år.

Nu senast var det en litet mer indirekt kontakt som löste ett behov inför sommarens grottäventyr.

Vi är en grupp som kommer att ge oss en bit in i Norge för att leta grottor. Vi kommer i början av augusti att vara en dryg vecka i Sördalen, vilket ligger en bit norr om Pålnoviken i Torne Träsk.

För att ha ett alternativ om vädret blir uruselt eller om någon i gruppen råkar ut för någon skada eller sjukdom så har vi tänkt oss att som reservplan att utnyttja Norska turistföreningens stuga Lappjordhytta, vilken i normala fall är låst.

Kontaktkedjan som löste det hela var den här:

Jobbarkompisen Calle i Gävle sitter i samma ledningsgrupp som Gorm, platschef för Lantmäteriets Kirunakontor. Jag känner förresten själv Gorm sedan tidigare.

Gorms far är Överste Björn Lundqvist, min gamle regementschef från lumpartid och repmöten i Kiruna. Jag gjorde tydligen inte bort mig som befälselev en gång i tiden utan har nu fått låna den nyckel till stugan som Björn disponerar.

Jag behövde knappt göra något själv, Calle och Gorm fixade det hela.

Dag att köpa en trisslott igen kanske?

Revben

Korallgrottan tar sin tribut.

Vi var ju där i mitten av mars och efteråt insåg jag att min bröstkorg någon gång under de dagarna hade fått sig en tryckare och att något revben troligen fått en spricka eller annan enklare fraktur. Känslan var densamma som efter besöket i Bodagrottorna i maj 2011 - ömhet, svårt att ligga på högersidan i sängen, smärtor vid hosta eller skratt, symptomfri efter c:a tre veckor.

Efter det senaste besöket under Kristi himmelfärds-helgen så lider både Kaveh och Niklas av ungefär samma åkomma. Niklas lyckades med konststycket att halka och landa på en vass sten, medan Kaveh inte minns när det kan ha inträffat.

Troligen ryker revbenen vid trånga passager i blockras då man är tvungen att vika runt kroppen på alla ledder och ibland belasta delar av kroppen, däribland bröstkorgen, med hela kroppstyngden.

Men som sagt; det går över på tre veckor.