Lantmäteriets Fritidsförening hade en informationsdrive i onsdags. Kring lunchtid så fanns representanter för både Korpen och Fjärran Höjderbadets friskvårdare på plats och informerade om sina aktiviteter. Mitt i alltihop hade vi från den nybildade klätter- och grottsektionen litet enkel bildvisning och reklam för en kommande grottutflykt till Bodagrottorna utanför Iggesund.
På en av innegårdarna kördes litet klättring live också, bestående av firning och klättring längs ett enkelrep som riggats från ett av hustaken vid en av innegårdarna.
Det hela avlöpte ganska stillsamt och efter ett par timmar var det dags att återgå till det ordinarie arbetet.
Någon timme senare ringde telefonen och Lantmäteriets högste lokalansvarige frågade:
- Är det du som klättrar på väggarna?
Det kan väl hända att man gör det någon gång, men då mer bildligt än bokstavligt, men jag förstod vad han var ute efter. Det hade kommit ett samtal från fastighetsbolaget Norrporten som äger Lantmäteriets kontorslokaler. Företagets representant hade fått rapport från en av sina fastighetsskötare och meddelade upprört att det klättrade folk på en av fasaderna och att det absolut inte var tillåtet.
Jag erkände att jag varit delaktig i övningen, även om jag inte klättrat själv utan varit med och varit hantlangare då vi riggade repet.
Lantmäteriets lokalansvarige, vilken jag känner tämligen väl sedan det nyligen genomförda arbetet med bolagiseringen av Metria, lät inte alltför upprörd. Jag anade ett muntert tonfall och antog att han mer fullföljde sin skyldighet som lokalansvarig och förmedlade Norrportens synpunkter. Vi hade ju i alla fall avslutat klättringen sådags och han skulle informera Norrporten om att det inte blev någon mer klättring (den dagen i alla fall).
Det blev en fortsättning på historien också.
Dagen efter träffade jag åter den person vars familj äger Storberget i Hofors och gruvområdet vi varit vid och klättrat tidigare. Jag berättade om episoden från dagen innan och vi garvade bägge åt det faktum att det inte var vilda 20-åringar som klängde på Lantmäteriets fasader utan förmodat ansvarstagande män i medelåldern.
Idag möttes vi i korridorerna på nytt och då berättade hon att hon inte kunnat motstå frestelsen att berätta om vårt klättrande för sin man som själv har ett förflutet som klättrare, och som numera arbetar med information inom landstinget. Hans reaktion var ungefär denna (fri tolkning av vad jag fick berättat för mig):
- Skitkul, jag kan släppa ut dem på taket till sjukhuset så kan de ta sig ner och upp några gånger. Det är friskvård det, fast kanske inte på det sätt landstinget tänkt sig.
Det vore nåt det. Jag vet inte hur seriöst förslaget är, men 9-10 våningar blir väl en 40-50 meter i alla fall. Vore rätt kul att fira sig ner där och vinka till någon läkare eller patient på väg ner. Jag kanske skulle kunna ta vägen förbi (på utsidan alltså) Avdelning 9 där jag låg inlagd i höstas. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar