Äntligen samlades alla kusiner i släktgrenen efter Erland Djuvfeldt. I något fall var det nog över 40 år sedan jag träffade ett par av dem senast. Antalet gemensamma minnen är ju litet begränsade, men flertalet kom ihåg sommarveckorna hemma hos far/morföräldrarna i Karlanda och alla busstreck som fanns att göra där.
Rulla hjulen från T-forden utför bergsstupet NO om gården, tjuvsnusa (med magsjuka som följd) och annat som numera är preskriberat. Det fanns saker som gick att göra utan att få skäll också, men sånt är ju inte lika roligt att komma ihåg.
Jag kommer dock ihåg ett tillfälle då jag dunkade pannan i en vägg efter att ha slagit en volt uppe på höskullen (hoppat i höet alltså). Det blev ett pyttelitet hål vid hårfästet men jag blödde som en stucken gris. Jag tror jag nästan skrämde slag på faster Ulla-Britt då jag kom med ett par kupade händer fulla med blod.
Kusinskaran idag
Lustigt nog så verkar de flesta av oss ha gemensamma fritidsintressen i vuxen ålder. Idrott och frliluftsliv tycks de flesta syssla med, antingen aktivt eller som ledare. Det verkar inte omöjligt att få ihop ett Team Djuvfeldt till nästa års Cykelvasa! Det skulle vara nåt att se fram emot.
Vi träffades vid Jan-Oves motormuseum vilket gav en extra dimension åt alla minnen från barndomen. Ett museum som måste besökas om man har vägarna förbi Motala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar