Kaffe

När man som jag lagt om livsstil och strukit en massa godsaker från menyn (sånt man blir tjock av), så är det ju alltid kul att hitta något annat ät/drickbart som inte lägger sig som bilringar, dubbelhakor eller gäddhäng.

I mitt fall så har jag upptäckt kaffedrickandet på nytt, då jag insett att jag i alla år och fram till nu druckit beskt brunt vatten.

Det hela började egentligen för drygt ett år sedan då jag var på väg i bil från Arlanda och hem till Hedesunda. Jag var litet trött efter en hel dags konferens och behövde något uppiggande. Det närmaste stället jag kunde komma på som låg någorlunda nära E4:an var Max-restaurangen vid norra infarten till Uppsala.

Jag beställde en svart kopp kaffe i en pappmugg, fyllde på den i kaffeautomaten - en sån som mal bönor och brygger direkt - och gick och satte mig i bilen igen.

Kaffet i muggen tog väl slut i höjd med Björklinge, men kaffesmaken satt kvar i munnen nästan hela vägen hem. Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Tänk att ett hamburgerhak kan ge en sån oväntad upplevelse.

Några dagar efteråt började jag luska i vilka möjligheter som finns att själv laga riktigt gott kaffe, främst för att åter få uppleva känslan i bilen hem.

Jag tittade på s.k. pod-bryggare, på espresso-bryggare och andra kaffemaskiner. Antingen var kaffeutbudet för magert (pod) eller så var maskinerna ruggigt dyra. Det stannade där och inget hände förrän jag för några månader sedan skaffade en liten pressbryggare till jobbet, där kaffet alltid varit riktigt dåligt.

Nu började det ta sig, även om jag använde färdigmalet kaffe. Uppmuntrad av framstegen så skaffade jag en liten enkel och billig eldriven kaffekvarn och en påse kaffebönor.

Wow! Nu insåg jag vad man kunde uppnå med små medel och få ett kaffe som ger en helt annan upplevelse än den trista bruna vätska jag sörplat tidigare.

Så numera letar jag litet roliga sorter i de få butiker i Gävle som säljer kaffebönor. Favoriten i nuläget är en sort från Sidamo-distriktet i Etiopien, men det kommer säkert att ändra sig framöver. Allt är i alla fall bättre än Gevalias standardkaffe.

Upplevelsen är ungefär densamma som att sitta och tänka på allt möjligt och samtidigt smutta på en skvätt single malt whisky, eller att långsamt sitta och dra i sig en god öl, gärna en ale. Jag inbillar mig att kaffet är något hälsosammare, även om man får pinka oftare.

Med anledning av sommarens planerade Fjällmöte så skaffade jag också en liten handkvarn att använda tillsammans med en fiffig och stryktålig pressbryggare i stål som jag skaffade i julas. Så nu ser jag fram emot att få sitta på en fjällsluttning och njuta och slippa det eländiga pulverkaffe som annars har varit alternativet vid uteaktiviteter.