lördag 26 mars 2011

SRT

I torsdags kom en påse klätterprylar från Inglesport i UK. Liten julafton för en pryltok som jag alltså. Men det blev först idag som det fanns tid över för att testa prylarna och tekniken.

SRT i rubriken står för Single Rope Technique (jag tror jag har nämnt det i nåt tidigare inlägg) som är redskap och metoder för att klättra upp och ned på ett och samma rep.

Jag är ju fullständigt grön på området men nyfiken som tusan på om jag kommer att lära mig det hela. Till en början blev det att läsa sig till vad som behövs om knopar, säkring, firning och klättring, men om man som i mitt fall har en stor lada på tomten kan man ju träna praktiskt också.

Sagt och gjort, idag fick jag upp ett rep högt uppe under taket och kunde börja testa prylarna och se om jag begrep hur de ska användas.

Hur svårt kan det vara egentligen?

Vid första försöket klättrade jag upp någon meter och försökte därefter komma på hur jag rent tekniskt skulle skifta från klättring uppåt till firning nedåt. Jag blev hängande med kortslutning i huvudet och tvingades fuska för att ta mig ner på golvet igen.

Efter en kort titt i handboken så hade jag någotsånär grepp om det hela och gjorde ett nytt försök. Jag lyckades skifta från replåsen till firningsmojen, men glömde i yran att säkra redskapet och dalade ganska direkt ned på golvet igen.

På'n igen. Klättrade litet högre den här gången, bytte från replåset på magen (croll) till firningsbromsen och satt därefter fast. Jag hade monterat bromsen för lågt och det övre replåset satt fortfarande kvar en bit över huvudet under belastning vilket gjorde att jag inte kunde få loss det. Jag kunde varken komma upp eller ned där jag hängde. Jag lyckades ta mig ur det hela och firade mig sakta ned på golvet. Att de ska vara så jäkla svårt att tänka rätt.

Hur kommer jag ner nu?
 (det går inget vidare att klia sig i huvet genom hjälmen)

Det fjärde försöket gick dock bra. Jag klättrade upp en 3-4 meter innan jag växlade till firning utan problem och tog mig lugnt och sansat ner på golvet igen. Jag är tydligen inte helt obildbar i alla fall.

Jag kommer nog att hänga oftare ute i ladan i fortsättningen (i dubbel bemärkelse).

Ha det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar