Det har inte hänt nåt särskilt de senaste dagarna. Jag tränar klättring upp och ner längs repet i ladan och får allt bättre kläm på hur jag ska ordna alla pryttlar som ska användas i olika moment. Men i övrigt inga nyheter.
Jag får vaska i minnesbanken i stället och kom ihåg en episod från en resa till San Diego i USA för några år sedan.
Anledningen till resan var mitt deltagande vid en större konferens kring storage, dvs. teknik och metoder för att lagra stora datamängder. Episoden handlar om frukosten efter den första natten på plats i San Diego.
Intill hotellet (Holiday Inn) låg en enklare diner i ungefär samma stuk som en hamburgerrestaurang men inte riktigt lika sunkig som de kan vara. Det var i alla fall litet stil på stället såtillvida att man blev ledsagad till bordet av en servitris som direkt tog upp beställning över det som inte gick att plocka åt sig ur buffén.
Jag beställde kaffe, trots att det sällan smakar som det gör hemma. Därefter gick jag bort till buffén och plockade på mig litet av varje. Det fanns en del att välja på så det tog en liten stund.
Tillbaka vid bordet hittade jag en mugg och en kanna, kaffet var tydligen serverat redan. Jag satte mig och hällde upp en kopp utan att upptäcka något särskilt.
Första klunken sade dock att jag hällt i något helt annat än kaffe, nämligen lönnsirap som ska användas till amerikanska pannkakor (som jag missat att förse mig med). Vätskan var ungefär lika brun som lankigt kaffe, men något mera trögflytande, inte särskilt svårt att göra fel om man är litet morgontrött. Gott var det INTE.
Servitrisen höll god min och höjde inte ett ögonbryn när jag bad att få en ny (tom) mugg när hon till sist kom med riktigt kaffe. Inte första stollen som gjort det misstaget (förhoppningsvis)...
---
På konferensen hände förresten an annan kul grej. Efter varje konferenssession lottade arrangörerna ut litet 'priser' bland dem som lämnat in utvärderingsblanketter efter föregående session. Jag brukar aldrig vinna något, men jag krafsade ändå ihop nåt slags betygsättning och tänkte inte mer på saken.
Förrän konferencieren började staka sig ordentligt framme vid podiet:
'jft... djflt... duffet...'
Det lät ungefär som tungan hade torkat fast i gommen på honom.
Jag fattade ganska kvickt vad det var han försökte säga (Djuvfeldt) och gick fram och hämtade mitt pris, en 4 GB iPod Nano. Det var i alla fall ingen annan som gjorde anspråk på priset, som förresten fungerar fortfarande.
---
Nu ska jag ut på kvällspromenad, det blir väl ett par timmar.
Svejs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar