Ibland löser sig saker utan ansträngning...
I föregående inlägg berättade jag om lördagens klättrande i gruvhålet på Storberget i Hofors. Det finns ju en risk under sådana övningar att någon har invändningar mot aktiviteten, t.ex. att markägare vill begränsa kommersiell användning av den egna marken. Exempel finns ju där affärsmässig verksamhet med t.ex. forsränning leder till markslitage och nedskräpning.
Vårt klättrande har ju inte den inriktningen utan är fritidsaktiviteter på ideell basis, så formellt skulle vi ju kunna åberopa allemansrätten som grund för klätterövningarna.
Hursomhelst, idag hade jag ett avtalat möte med en extern konsult som genomfört en förstudie för Lantmäteriets räkning. Av en händelse fick hon syn på en av bilderna jag tog i lördags, vilket hon kommenterade med:
- Vad häftigt. Storberget känner jag igen. Det är min familj som äger marken.
Jag kände visserligen redan tidigare till att hon bor med sin familj i Torsåker, men inte att hennes far för flera år sedan lyckats förvärva en stor fastighet som bland annat täcker in i princip hela Storberget. Tala om sammanträffande.
Med allt detta serverat var tillfället perfekt att be om ett mer formellt klartecken för fortsatt klättrande, givetvis under samma former som tidigare.
Inga problem med den saken, tack Maya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar