Kilona rasar (TIA VI)

Jag startade alltså mitt viktrace på strax under 100 kilo enligt vågen på sjukhuset, men min egen mätning börjar först då jag kommit hem och fått grepp på hur jag skulle hantera kost och motion. Min egen badrumsvåg visade 96 kg den 2 oktober 2010. Då hade jag säkert tappat ett par/tre kilo redan på sjukhuset tack vare de barnportioner man bjöd på där.

I matväg blev det betydligt striktare ransoner de närmaste veckorna, med målet att ta in högst hälften av den energi som jag förbrukade under ett normaldygn inklusive promenad.

Till en början blev det mest protein och litet fett, kompletterat med måltidsersättning med lågt energiinnehåll (kakor eller dryck) som mellanmål. Och naturligtvis massor med vanligt vatten. Ett normalt dagsintag blev ungefär 1200 kcal, samtidigt som vardagsliv och promenader förbrukade minst det dubbla.

Efter de första fyra veckorna började jag lätta litet på kostkraven och började äta fil och müsli på morgonen tillsammans med ett par kokta ägg. Lunch vanligen någon kött- eller fiskrätt utan andra tillbehör än grönsaker, och ungefär detsamma till middag. Mellanmål i form av lågenergikakor eller en mugg varma koppen.

Sucessivt lättade jag på restriktionerna ytterligare och äter sedan någon månad tillbaka i stort sett detsamma som resten av familjen, förutom att jag konsekvent har strukit bröd, pasta, potatis och ris från menyn. De gånger som maten ändå innehåller en viss mängd kolhydrater så försöker jag minska intaget genom att ta 2-3 tabletter Glucosanol, ett medel som bl.a. finns att köpa på apoteket och som reducerar kroppens spjälkning av kolhydrater.

Under julhelgen fungerade det också bra, även om det ibland kunde kännas svårt att avstå från knäck, pepparkakor och Jansons frestelse. Det blev till att njuta av skinka, lax, sill och köttbullar fullt ut i stället, fast i måttliga portioner.

Den 1 januari 2011 visade vågen ganska precis 78 kilo, vilket tyder på att jag gjort mig av med kring 20 kilo på tre månader.

Detta har också resulterat i att:

• vilopulsen sjunkit från 60 till 45 slag/minut
• alla knäproblem har försvunnit
• jag blir inte längre lika stel i vadmuskulaturen vid snabb promenad
• min "komforttakt" med rätt puls under promenaderna har ökat från 5,5 km/tim till 6,5 km/tim
• promenadtiden varje kväll är nu i regel två timmar
• jag har skärpt min målsättning till att nå 70 kilo vid halvårsskiftet 2011
• utflykterna under helgerna blir längre och längre
• jag har fått en massa kläder som sitter fruktansvärt illa, men...
• ...å andra sidan har jag några kostymer och uddakavajer som börjar sitta riktigt bra!
• snarkningarna har minskat betydligt (enligt de övriga i familjen) och jag sover bättre

Blodtrycket har sakta men säkert sjunkit till en nivå strax över det normala, vilket tyder på att medicineringen fungerar.

Jag har också börjat planera för en Sarek-vandring i augusti, vilket kan bli en extra morot om man uttrycker målsättningen så här:

- Jag ska klara en tiodagarstur med en totalvikt (jag själv plus all utrustning, mat, kängor och kläder på kroppen) understigande de 96 kilo jag vägde den 2 oktober 2010. Som läget är nu kan jag alltså bära med mig 18 kilo. Jag har roat mig med att sätta ihop en lättviktsutrustning på papperet, och kommer då upp i ganska precis den vikten, och då har jag ändå räknat in drygt 4 kilo fotoutrustning och mat för 12 dagar. Det är mycket fläsk det...  :-)

Jag hoppas bara att jag kan slippa sånt här ute på fjället om jag kommer så långt (orsakade en extra vilodag):