Planering av mitt nya liv (TIA IV)

Vid de tidigare tillfällen då jag tagit mig i kragen har jag gjort det på litet olika sätt. Den första gången var då jag i februari 1980 flyttade till Norrköping och bestämde mig för att inte bli ifrånsprungen av mina nya klubbkamrater i GoIF Tjalve.

Jag var inte i så dåligt skick då som hösten 2010, men jag hade i alla fall 12 kilo som skulle bort för att jag skulle nå min tidigare matchvikt (68 kg). Det mesta skalade jag av med hård träning samtidigt som jag fastade under tre veckor. Det tog 5-6 veckor efter den kuren att komma i riktigt bra form igen.

Andra gången startade jag vid 85 kilo och kapade c:a 15 kg i samband med att jag började cykla till och från jobbet. Till saken hör att jag sprang sönder mina hälsenor i mitten av 1980-talet och därför inte kunde springa som förr, vilket var huvudorsaken att jag tjocknat till. Att cykla gick däremot bra, och jag bestämde mig för att bli tillräckligt bra för att klara mig runt bl.a. Vätternrundan och Finnmarksturen med livet i behåll.

Nu var det alltså dags för en tredje vända, men med ett betydlig sämre utgångsläge än de tidigare tillfällena. Knäna hade knarrat ett tag, konditionen var sämre än någonsin, och det var på väg att bli för kallt för några längre cykelturer. I ganska färskt minne fanns också en inflammation i foten jag drog på mig tack vare att jag försökt mig på en långpromenad (9 km) något år tidigare.

Trots det fick det bli promenader som huvudvapen mot fläsket, tillsammans med en radikal omläggning av kosten. Inomhusaktiviteter som gym, spinning, aerobics, mm verkar skittråkigt och är i mina ögon mer sysselsättningar för posörer än sådana som är vana att röra på sig så snoret stänker.

Jag läste också på litet och upptäckte att en tuff GI-diet skulle passa mig bra, trots att jag älskar bröd och pasta i alla möjliga former. Inget sånt i fortsättningen alltså, tillsammans med allt annat som innehåller snabba kolhydrater (potatis, ris, godis, läsk, öl, mm).

Den prioriteringen kändes trots allt ganska enkel, när det fortfarande var helt ok att käka en fin köttbit med bearnaisesås, grönsaker, lax, salami, skinka plus en massa andra godsaker.

Vis av tidigare alltför ambitiösa (och misslyckade) försök att komma i form snabbt, började jag ta kvällspromenader i hyfsad takt, till att börja med 45-50 minuter åt gången.

Ganska snart skaffade jag mig en enkel stegräknare för att få någon sorts grepp om vilken energiåtgång promenerandet krävde, samtidigt som jag höll koll på hur många kalorier jag stoppade i mig under en dag. Jag skrev också upp vad vågen visade varje morgon då jag klivit upp ur sängen för att se om mitt knallande hade någon effekt. Det hade det.