På fyra veckor hade jag blivit av med ungefär 7 kilo, utan att jag tagit i särskilt mycket. De första promenaderna gick i ganska maklig takt om c:a 5 - 5,5 km/h, och sällan längre än 7-8 km. Det var en rejäl uppmuntran och jag beslöt mig för att optimera mina insatser ännu mer med hjälp av litet extra prylar.
Det kanske viktigaste redskapet blev en ny pulsmätare, i stället för den Polarklocka som jag badat ihjäl på tävlingen Kanot & Hoj för några år sedan. Det blev en Garmin Forerunner, dvs förutom puls så loggas även position, vilket gör det ganska kul att samla på sig spårloggar från alla promenader (och kommande cykelturer).
Jag har sedan tidigare då jag använt pulsmätare, hyfsat bra koll på de pulsintervaller som gäller för olika slags träningseffekt, och visste att fettförbränning sker effektivast strax under 75% av maxpuls.
Jag vet inte exakt vilken maxpuls jag har numera, men tumregeln är ju att man skall dra av sin aktuella ålder från 220 och då få en hyfsad approximation, i mitt fall alltså kring 165 slag/min, vilket ger en högsta pulsfrekvens för effektiv fettförbränning på 120-125 slag/min. Det är alltför lätt att köra för hårt och inte få ut den önskade effekten och dessutom dra på sig skador. En pulsmätare är en bra broms.
I och med att mörkret kom tidigare på kvällarna så blev det aktuellt att skaffa en lätt liten LED-pannlampa med en brinntid på c:a 2-3 timmar på helljus. För att hålla mig på benen under hösten och vintern på halkiga vägar blev det också ett par vinterkängor med hårdmetalldubbar i sulorna (man får passa sig när man kommer innanför dörren efter promenaderna, annars blir det hål i hallgolvet).
Till sist så införskaffades från Apoteket också en automatisk blodtrycksmätare så att jag på egen hand kunde kolla om medicineringen mot blodtrycket gav någon effekt.
Nu var det dags att skruva upp ambitionerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar